Fråga 2015/16:991 Grödbaserad råvara i biodrivmedelsframställningen

av Saila Quicklund (M)

till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)

 

I takt med den sorgliga utvecklingen inom jordbruket ökar de mer eller mindre övergivna vallarealena för varje år. I Jämtland finns ca 37 000 hektar utöver jordbrukets användning. Av dessa betesputsas ca 10 000 hektar, enligt Lantbrukarnas Riksförbund (LRF). Vi kör alltså redan fossilt drivna traktorer på dessa hektar utan att grödan tillvaratas. Resultatet blir, och har varit, att tidigare öppna landskap förfaller och förbuskas och den biologiska mångfalden försvåras.

Avgörande för ökning av biodrivmedel är att råvarubasen inte begränsas. Tvärtom behöver den utvecklas. Ihävdhålls befintliga arealer, och om andra bränslen i framtiden etableras, kan arealer enkelt återgå till livsmedelsproduktion. Med nuvarande situation förfaller markerna. När grödbaserade råvaror har passerat igenom en biogasreaktor erhålls, förutom energi, en högvärdig biogödsel som, återförd till vall, reducerar behovet av fossil handelsgödsel, minskar kväveläckaget och tillför fosfor. Det urbana samhällets avfall, exempelvis matavfall och slam, är marginellt som råvarubas i energiomställningen. Utfasningen av fossila bränslen kommer med fysisk nödvändighet att göra anspråk på grödbaserade råvaror och skogsrester.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga klimat- och miljöministern:

 

Hur ser ministern på det tak på 7 procent grödbaserad råvara i biodrivmedelsframställningen och ILUC med tillhörande diskussioner om markanvändning som EU-kommissionen infört?