av Gunilla Nordgren (M)
till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)
Riksrevisionen avgav nyligen rapporten Gruvavfall – Ekonomiska risker för staten (RiR 2015:20) .
Länsstyrelserna sköter tillsynen av gruvor som regleras i förordningen (1998:940).
I rapporten framgår att regeringen under våren 2015 höjt avgifterna för miljöfarliga verksamheter med 50 procent. Höjningen ska ske stegvis och är enligt rapporten ett led i att anpassa avgifterna till de faktiska kostnaderna. I dag överstiger kostnaderna intäkterna.
Den årliga tillsynsavgiften är fast oavsett omfattning av verksamheten, trots att det torde vara mer arbete med tillsyn av en stor gruva med stor verksamhet än för en gruva med en mindre verksamhet.
Den årliga tillsynsavgiften uppgår enligt rapporten till 150 000 kronor för en sulfidmalmsgruva och 75 000 kronor för en järnmalmsgruva.
Tillsynsavgifter ska ju i princip vara självfinansierade, det vill säga kostnaderna för att utföra tillsyn ska sträva mot att vara ungefär lika med tillsynsavgiften som verksamheterna ska betala. I dag överstiger de totala kostnaderna intäkterna.
Då det torde innebära mer arbete med tillsyn vid gruvor med stor verksamhet än vid gruvor med mindre verksamhet så borde även tillsynsavgiften vara olika. Tillsynsavgiften skulle till exempel kunna baseras på en årlig mängd producerad anrikningsmalm.
Jag vill därför fråga klimat- och miljöminister Åsa Romson följande:
Är ministern beredd att ta initiativ till att ändra i förordningen om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken i en riktning mot en differentiering av den årliga tillsynsavgiften för gruvor?