Fråga 2015/16:843 Sveriges verkliga befolkningsmängd

av Maria Malmer Stenergard (M)

till Finansminister Magdalena Andersson (S)

 

Korrekt befolkningsstatistik är viktig, inte minst för att kunna beräkna och planera det offentliga åtagandet. Sverige var en gång känt för sin noggranna folkbokföring och uppgifter om befolkningen. Folkbokföringen kompletterades med regelbundet återkommande uppgiftsinsamlingar. År 1860 infördes i Sverige folkräkning som sedermera kompletterades med bostadsräkning. Folk- och bostadsräkningar skedde sista gången år 1990. Numera har Sverige inte samma säkra kunskap om vilka som vistas permanent i Sverige.

Per den 30 november 2015 uppgick befolkningen till 9 845 155 personer. Denna siffra baseras på de uppgifter om folkbokförda personer som Skatteverket överlämnar. Jag har bett riksdagens utredningstjänst (RUT) att beräkna hur många som rent faktiskt uppehåller sig i Sverige, utöver de som är folkbokförda här. Det är inte en lätt uppgift. Några exempel på kategorier som inte är folkbokförda här men som ändå vistas här, är personer som lever i landet som asylsökande och personer som vistas här utan nödvändiga tillstånd. Den senare gruppen personer brukar benämnas papperslösa.

Antalet personer som i januari 2016 befann sig i Migrationsverkets mottagningssystem eller inte kommunplacerats uppgick till drygt 181 000. I denna siffra ingår även ett antal personer som har fått uppehållstillstånd men som fortfarande väntar på kommunplacering. 

Därtill kommer alltså ett stort antal personer som befinner sig illegalt i Sverige. Det är fråga om ensamkommande barn som ansökt om uppehållstillstånd och sedan försvunnit, andra personer som ansökt om uppehållstillstånd och försvunnit, personer som sökt asyl och fått avslag men stannat, personer som uppehåller sig i Sverige men inte gett sig till känna för myndigheterna, transitflyktingar, det vill säga personer som uppehåller sig i Sverige men som inte gett sig till känna och säger sig vilja söka asyl i annat land, samt EU-migranter som stannat längre än tre månader. Härtill kommer personer som efter allvarligt brott dömts till utvisning men som trots det stannat kvar i Sverige.

Försök till uppskattningar har gjorts av olika myndigheter, men studier visar att sådana uppskattningar är mycket osäkra. Siffran 10 000 – 35 000 användes i samband med betänkandet från utredningen om vård för papperslösa med flera. I regeringens proposition Hälso- och sjukvård till personer som vistas i Sverige utan tillstånd uppskattades antalet papperslösa personer till 22 500 personer. När det gäller den grupp som har ansökt om uppehållstillstånd i landet och sedan inte följt ett beslut om avvisning eller utvisning är det känt att sedan 2011 har 54 000 personer vägrat lämna Sverige efter att ha fått avslag på sin asylansökan. Det är oklart hur många som senare har lämnat Sverige. Enligt en uppskattning gjord av polisen under hösten 2015 vistades ca 4 700 utsatta EU-medborgare i Sverige.

Under 2015 ökade flyktingmottagandet kraftigt och uppgifterna ovan är äldre. Mycket talar därför för att antalet personer som vistas i Sverige utan att vara folkbokförda här eller utan att ingå i Migrationsverkets mottagningssystem har ökat väsentligt. Under hösten 2015 fanns en oro hos polisen om att bortåt hälften av alla de som kom till Sverige inte sökte asyl i Sverige utan antingen var transitflyktingar eller personer som avsåg att bo i Sverige utan att söka asyl. Enligt SVT fanns i januari i år 24 000 utvisningsfall hos polisen. Förekomsten av ett stort antal personer som befinner sig illegalt i Sverige är enligt min mening ett stort samhällsproblem med stor påverkan på bland annat polis och sjukvård. Att en del av dessa personer är barn är dessutom mycket olyckligt. Det måste vara samhällets uppgift att, så långt det är möjligt, ha kontroll över vilka som vistas långvarigt i landet.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:

Har regeringen, enligt ministerns bedömning, en tillräckligt god kunskap om hur många personer som vistas i Sverige permanent? Om inte: vilka initiativ tänker ministern ta för att åtgärda detta?