av Jesper Skalberg Karlsson (M)
till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)
Sverige är ett föregångsland i frågor som rör klimat och miljö. Genom teknikutveckling, välavvägda ekonomiska styrmedel och internationella samarbeten är vi en stark spelare när det gäller dessa områden. Andra länder ser oss som föregångsland, och vid de större klimatkonferenserna agerar vi som viktiga brobyggare för att få till ambitiösa klimatmål.
Ett mål som fått alltmer uppmärksamhet draget till sig efter COP 21 i Paris är målet om nollutsläpp. Den svenska miljömålsberedningen föreslår inom kort att det för svensk del ska vara tidssatt till år 2045.
För att nå målet om nollutsläpp krävs att den tunga svenska industrin drar en del av lasset. Svensk industri är i dag mer koldioxideffektiv än diton i andra länder, men står för en betydande del av de svenska utsläppen. Industrin är dessutom viktig för vår export och konkurrenskraft – i förlängningen för hela välfärden och det svenska samhällsbygget.
För att nå nollutsläpp i Sverige krävs antingen att den tunga industrin flyttar utomlands, att de kolintensiva processerna i exempelvis stål- och cementindustrin radikalt förändras eller att Sverige anammar CCS-teknik (carbon capture and storage). De två förstnämnda alternativen förefaller osannolika och ogenomförbara.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga klimat- och miljöminister Åsa Romson:
Avser ministern och regeringen att ta fram en svensk CCS-strategi?