av Jonas Jacobsson Gjörtler (M)
till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
Landsbygdsministern har i Sveriges Radio (den 8 februari 2016) uttalat sig om köttkonsumtionen i anslutning till det pågående arbetet med att ta fram en livsmedelsstrategi. Landsbygdsministern menar att den globala köttproduktionen står för en stor andel av världens totala utsläpp av klimatgaser och är ett stort miljöproblem. Det stämmer förvisso, men det betyder inte att frågan bör behandlas i livsmedelsstrategin.
Landsbygdsministern var relativt tydlig i sitt uttalande om att det inte var aktuellt att införa någon särskild skatt på kött eller att på annat sätt ”politiskt styra vad som ska finnas på frukostbordet, lunchbordet eller middagsbordet” – en uppfattning jag till fullo delar. Andra företrädare för regeringspartierna kom dock med andra besked, vilket skapar osäkerhet kring vad livsmedelsstrategin egentligen ska omfatta.
Regeringen säger sig vilja se en bred politisk uppslutning bakom livsmedelsstrategin. Men om allianspartierna ska kunna stå bakom strategin krävs att landsbygdsministern och regeringen har rätt fokus.
Syftet med livsmedelsstrategin är att stärka den svenska livsmedelsproduktionen och konkurrenskraften samt att öka exporten. Fokus måste vara att säkerställa bättre konkurrenskraft för hela livsmedelsbranschen. Alldeles oavsett om svensk konsumtion av olika livsmedel ökar eller minskar så borde mer av det som konsumeras kunna produceras här i Sverige och mer av våra högkvalitativa livsmedel borde samtidigt kunna exporteras.
Det vore mycket olyckligt om detta viktiga arbete skulle drunkna i andra frågor, såsom statlig styrning av konsumtionen eller att olika livsmedel ska ställas mot varandra. Svensk livsmedelsproduktion är miljövänlig – köttproduktionen använder till exempel minst antibiotika i världen – och svenska livsmedel håller hög kvalitet. Det är värden som vi bör utveckla och stärka.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht:
Står statsrådet och regeringen fast vid uppfattningen att livsmedelsstrategin ska fokusera på konkurrenskraften för hela livsmedelsbranschen och inte blanda in andra frågor såsom konsumtion av olika typer av livsmedel, till exempel kött?