av Jonas Jacobsson Gjörtler (M)
till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)
Av Riksrevisionens rapport Gruvavfall – Ekonomiska risker för staten (RiR 2015:20) finns bland annat ett avsnitt som handlar om gruv- och miljötillsyn. Tillsynen sker via länsstyrelserna, som har rätt att ta ut avgift för arbetet.
Möjligheten att ta ut avgifter för tillsyn regleras i förordningen (1998:940). Tillsynsavgifterna är fasta och har således ingen koppling varken till gruvverksamhetens storlek eller till omfattningen av tillsynen.
I Riksrevisionens rapport framgår det att kostnaderna för statens tillsyn i samtliga fall överstiger intäkterna, vilket rimmar illa med tanken att verksamheter själva ska stå för kostnader som förknippas med dessa.
Regeringen har enligt uppgift under våren 2015 fattat beslut om att höja avgifterna för miljöfarliga avgifter med 50 procent, vilket dock ska ske stegvis.
En generell höjning av avgifterna behöver inte alls vara varken rimlig eller ändamålsenlig då en sådan slår mycket hårdare mot en liten verksamhet än mot en stor och kanske inte motsvarar de faktiska kostnaderna för tillsynen i det enskilda fallet. Mer logiskt vore att ha en direkt koppling mellan omfattningen av gruvverksamheten – och därmed av tillsynsarbetet – och avgifternas storlek. Totalt sett vore det önskvärt med bättre kostnadstäckning för tillsynen.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga klimat- och miljöminister Åsa Romson:
Avser ministern att ta initiativ till en förändring av tillsynsavgifterna för gruvverksamhet så att differentiering med hänsyn till gruvverksamhetens omfattning möjliggörs och att avgifterna totalt sett i större utsträckning täcker de faktiska kostnaderna?