av Cecilia Widegren (M)
till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)
Länsstyrelserna har under senare år fått extra anslag av Miljödepartementet för att öka tillsynen av bland annat vattenkraft. Det ursprungliga syftet var att öka insatser för vandrande fisk i sjöar och vattendrag. HaV, Havs- och vattenmyndigheten, deltog vid uppstarten av arbetet och myndighetens uppfattning var att tillsyn skulle bedrivas för att åstadkomma miljöförbättrande åtgärder.
Utöver utökad tillsyn påbörjades ett förnyat tillståndsförfarande trots att utredning och riksdagsbeslut inte tagits. Detta har lett till att ett myndighetsarbete inletts som leder till avveckling av den svenska småskaliga vattenkraften. Verksamhetsutövare som driver småskaliga vattenkraftverk uppfattar det som att HaV har ändrat det ursprungliga syftet. Detta då myndigheten mot bakgrund av ett par domar sett möjligheten för länsstyrelserna att förelägga verksamhetsutövare att söka nya tillstånd enligt miljöbalken, vilket HaV i februari 2014 gav vägledning till länsstyrelserna att göra.
Att tvinga småskaliga vattenkraftverksutövare i Sverige att söka nya tillstånd för anläggningar som funnits länge, många i flera hundra år, och som fungerat tillfredsställande under lång tid, framstår inte som rimligt och inga tydliga förklaringar ges varför detta är nödvändigt. Administration kostar både pengar och resurser som kan användas på bättre sätt.
HaV:s krav på den småskaliga vattenkraftens verksamhetsutövare med dessa förelägganden är ett problem då det helt saknas en strategi för hur en miljöanpassning av dessa småskaliga vattenkraft ska te sig. I stället för att delges en strategi föreläggs verksamhetsutövarna att söka nya tillstånd.
Länsstyrelserna försätter de drabbade i en situation där de tvingas söka tillstånd enligt miljöbalken innan vattenförvaltningens utpekande av kraftigt modifierade vatten är klar. Om ett vattendrag klassas som kraftigt modifierat ändras kravnivån på verksamheten avsevärt, vilket självklart skapar stor oro – både hos och för den småskaliga vattenkraften.
Det bör därför skyndsamt, från regeringen, tillkomma en strategi där kostnader och effekter beaktas, och som gör det möjligt för de utövare som driver småskaliga vattenkraftverk, utifrån de miljökrav som finns, att fortsätta göra det.
Med anledning av ovanstående vill jag därför fråga klimat- och miljöminister Åsa Romson:
Avser regeringen och ansvarig minister att sätta stopp för påtvingad avveckling av den svenska småskaliga vattenkraften genom att i stället utforma en hållbar framtidsstrategi för dess överlevnad i harmoni med miljö och djurliv?