av Thomas Finnborg (M)
till Statsrådet Åsa Regnér (S)
Under 2014 var drygt 22 300 barn och unga någon gång placerade enligt socialtjänstlagen (SoL). Motsvarande antal för dem som var placerade med vård enligt lagen om vård av unga (LVU) var knappt 7 000. Antalet barn som omedelbart omhändertogs enligt LVU under 2014 var ca 2 600.
Ofta har familjehemsplacerade barn en sämre fysisk och psykisk hälsa än sina kamrater som är uppvuxna med biologiska föräldrar. Många av barnen presterar dessutom sämre i skolan trots en normal intelligensnivå. Detta är särskilt oroväckande eftersom en lyckad skolgång är en av de viktigaste faktorerna för barnets framtida välbefinnande.
Trots lagstiftning som markerar att kommunerna har ett särskilt ansvar för placerade barns utbildning hamnar många familjehemsplacerade barn utanför samhället, särskilt när de nått vuxen ålder.
Skolsatsning inom familjehemsvården – Skolfam – är en arbetsmodell som inleddes 2005 mellan Helsingborgs socialförvaltning och skol- och fritidsförvaltning och omfattade 25 barn. År 2008 utvärderades satsningen med hoppfulla resultat. Två år efter att projektet inletts visade barnen högre kognitiv prestationsförmåga, och medelvärdena hade förbättrats i nästan alla pedagogiska tester.
I dag är Skolfam en del av den permanenta familjehemsverksamheten i Helsingborgs stad. Liknande projekt har inletts i andra kommuner och i samarbete med Stiftelsen Allmänna Barnhuset och Sveriges Kommuner och Landsting/Regioner.
Socialstyrelsen och Skolverket har tagit fram en vägledning för socialtjänst, skola och hälso- och sjukvård om placerade barns skolgång och hälsa. De trycker särskilt på betydelsen av att samverkan mellan socialtjänsten, skolan och hälso- och sjukvården fungerar bra, samt att varje aktör måste ta sitt ansvar.
Jag vill därför fråga statsrådet hur statsrådet och regeringen arbetar för att uppmuntra alla kommuner att ta ett likvärdigt ansvar för familjehemsplacerade barns livsvillkor.