av Sofia Damm (KD)
till Statsrådet Isabella Lövin (MP)
Den här veckan besöker Marockos talman Sverige. På agendan för besöket står bland annat samtal om de marockanska barn och unga som fått avslag på sin asylansökan och avvikit under utredningen eller som aldrig sökt asyl och i dag lever illegalt i Sverige, en situation som också inrikesminister Ygeman benämnt som ohållbar.
Svenska myndigheter står näst intill handfallna kring denna grupp av ensamkommande från Marocko, som oftast inte tar emot den hjälp som erbjuds från svenska myndigheter utan försörjer sig på brottslighet. Sverige har stora svårigheter att få Marocko att återta sina egna medborgare som avvisats eller utvisats från Sverige.
Genom dialog med Marocko förutsätter jag att ett återvändaravtal kommer att tas fram mellan Sverige och Marocko för att de barn och unga som uppehåller sig i Sverige ska kunna återvända till sitt hemland. Men vi måste också diskutera den långsiktiga lösningen för att dessa barn och unga ska kunna få det stöd de behöver i Marocko.
Enligt regeringens rapport om mänskliga rättigheter i Marocko saknar hundratusentals barn mellan 7 och 15 år grundläggande utbildning. Antingen har de aldrig varit inskrivna eller så har föräldrarna avbrutit deras skolgång i förtid. Nyfödda barn överges, och barnarbete är vanligt förekommande. Antalet gatubarn, som ofta tvingas till prostitution, uppges öka. Hem för övergivna barn finns (oftast för barn födda utom äktenskapet), men dessa drivs nästan helt av enskilda organisationer med mycket små resurser.
Min fråga till statsrådet är således:
Vad gör statsrådet och regeringen för att bidra till att utsatta barn och unga i Marocko ska få tillgång till sina grundläggande rättigheter och det stöd de behöver?