av Lars Mejern Larsson (S)
till Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)
Arbetsförmedlingen planerar att stänga över omkring 100 av sina 320 kontor de närmaste tre åren. I Värmland är det fyra kommuner som är berörda: Munkfors, Kil, Grums och Hammarö. Arbetsförmedlingens huvudargument för att avskaffa flera lokala kontor är att man vill friställa lokalkostnader för att på så vis kunna anställa fler handläggare.
Intentionen må vara god, men i realiteten innebär det att servicen för arbetssökande på de mindre orterna försvåras och att villkoren försämras i den likvärdiga statliga service som alla ska kunna få. Flera kommunalråd menar att det också försvårar kontaktmöjligheterna med dem som står längst ifrån arbetsmarknaden – alltså de som behöver servicen mest. Detta sker i ett läge där Sverige också har det största trycket någonsin när det gäller nyanlända. Många nyanlända är och kommer fortsatt att bli placerade i mindre kommuner med en redan svår arbetsmarknadssituation.
Arbetsförmedlingen har en central roll för att uppnå regeringens mål om lägst arbetslöshet år 2020. Allt större uppdrag läggs också på Arbetsförmedlingen när det gäller nyanländas möjlighet till en framtid. Det gör det än svårare att förstå logiken i att i detta läge lägga ned kontor. Arbetsförmedlingen är inte ensam när det gäller nedläggning. Sedan 2004 har drygt 4 000 statliga jobb tillkommit i Stockholms län. Samtidigt har antalet arbetstillfällen minskat med lika många i Södermanland, Värmland, Dalarna, Västernorrland och Jämtland.
Trots ett stort flyktingmottagande, stora utmaningar och oro över vad nedläggningen kommer att innebära för kommunernas framtida arbetsmarknader verkar beslutet kvarstå. Frågan är hur utmaningen att få så många som möjligt i egen försörjning oavsett var man bor i Sverige ska kunna klaras i framtiden.
Vilka initiativ är arbetsmarknadsministern beredd att ta med anledning av kommunernas oro när det gäller Arbetsförmedlingens bristande lokala förankring och dialog kring framtidens arbetsmarknad?