av Elisabeth Svantesson (M)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Sverige befinner sig i en krissituation till följd av det stora antalet asylsökande. Bristen på bostäder är skriande. Skolan och socialtjänsten är ytterst ansträngda i delar av landet. Men också hälso- och sjukvården är utsatt för stora påfrestningar. Samtidigt är väntan på en asylprövning lång. De 100 000 asylsökande som kom hit i höst kan tvingas vänta på ett beslut till år 2017 eller i värsta fall ännu längre. Det innebär ytterligare påfrestningar på välfärden och även andra negativa effekter. Det kan dröja två år innan Migrationsverket kan larma om omständigheter i ett asylärende till Säkerhetspolisen. Vi vet också att många människor uppehåller sig i landet illegalt. Risken för parallellsamhällen är uppenbar.
Redan i somras började den dramatiska ökningen av antalet nya asylsökande till Sverige. Det gick från drygt 6 600 asylsökande i juni till över 24 000 i september.
Dagens Nyheter rapporterar att Margot Wallström den 10 september fick följande information från polisen: ”Vi har noll koll på dem som inte söker asyl.” På samma möte angavs från polisen att uppskattningsvis hälften av migranterna inte anmälde sig till Migrationsverket. Detta är en uppskattning som också senare förekommit från polisen i medierna. Men trots detta dröjde regeringen i två månader till beslutet om tillfälliga gränskontroller. Under denna period anlände ungefär 70 000 asylsökande till Sverige och, utifrån polisens uppskattning, därutöver nära 70 000 personer som inte sökte asyl. Trots detta avvaktade regeringen fler månader med åtgärder och tonade i stället ned problemen i debatten.
Sammantaget visar detta på en ytterst bristfällig krishantering av regeringen.
Mot denna bakgrund är min fråga till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:
Varför agerade regeringen så sent på den tydliga krisinformation som fanns tillgänglig redan i början av hösten?