av Maria Abrahamsson (M)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
I slutet av 1980-talet ändrades brottsbalken på så vis att domstolarna vid val av brottspåföljd inte längre skulle ta hänsyn till om straffet kunde avskräcka andra presumtiva brottslingar från att begå en liknande handling. Därmed försvann den så kallade allmänpreventionen – den allmänna laglydnaden skulle domstolarna inte längre bekymra sig om.
Socialdemokraterna trodde inte på straffets avskräckande effekt då och har i alla fall officiellt inte ändrat sig på den punkten. Men i måndags (den 14 december) kommenterade statsminister Stefan Löfven en dom från Göteborgs tingsrätt där straffet bestämdes till livstids fängelse för två män som stått åtalade för terroristbrott i Syrien 2013.
Sveriges statsminister meddelade: "Det är en viktig signal från rättssamhället, det är inte okej att åka ner och begå brott mot mänskligheten i andra länder." Uttalandet ger intryck av att statsministern har omvärderat sitt partis snart 30 år gamla avståndstagande från tanken att domstolarna bör kunna ta hänsyn till att hårda straff kan ha avskräckande verkan på andra som funderar på att begå liknande brott.
Har statsministern omprövat allmänpreventionens betydelse för domstolarnas rättstillämpning, eller menar statsministern att just jihadister, som står i valet och kvalet om de ska begå brott eller inte, utgör ett undantag? Påverkas just jihadister till att avstå från sina planerade illgärningar av fruktan för att svenska domstolar ser strängt på deras tilltag?
Med anledning av ovanstående och för att få ett klart besked vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:
Vilken är justitie- och migrationsministerns och regeringens inställning i fråga om allmänpreventionens betydelse för domstolarnas rättstillämpning? Ska allmänpreventionen återinföras som en sak för domstolarna att ta hänsyn till vid bestämmande av påföljd och i så fall för brottslingar i allmänhet eller bara för jihadister?