av Jesper Skalberg Karlsson (M)
till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)
Sveriges basindustri står för en betydande del av den svenska varuexporten. Till detta räknas i allmänhet stålindustrin, gruvindustrin, skogsindustrin och den kemiska industrin. Något som är gemensamt för flera av dessa industrier är att de bidrar till Sveriges klimatutsläpp i form av koldioxidutsläpp.
Detta är dock bara ena sidan av myntet i en större förklaring. Svensk basindustri är, trots utsläpp, ett föredöme för flera andra länder eftersom utsläppen per producerad vara i Sverige är låga i internationella jämförelser. Det vill säga, även om utsläpp sker i Sverige så hade samma vara tillverkad utomlands gett upphov till betydligt större utsläpp.
Regeringen har som uttalad målsättning att Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland. Till detta kan man tillägga att det globala klimatavtalet från COP 21 stipulerar att världens länder ska minska sina utsläpp för att förhindra och minimera skador från klimatförändringarna.
Detta föranleder frågor när det gäller svensk basindustri. Ska Sverige närma sig nollutsläpp till år 2050 finns olika vägar att ta. Det förefaller osannolikt att Sverige ska ge upp konkurrenskraft och exportmöjligheter genom att flytta industrin och utsläppen till andra länder, varför Carbon Capture and Storage (CCS) är en mer framkomlig väg för att nå nollutsläpp i den svenska basindustrin.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga klimat- och miljöminister Åsa Romson:
Anser ministern och regeringen att CCS bör vara en komponent i Sveriges arbete för att minska koldioxidutsläppen?