av Robert Hannah (L)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Vi befinner oss nu i den största flyktingkatastrofen sedan andra världskriget. De flyktingar som anländer till Sverige har en dramatisk flykt bakom sig och många har upplevt våld och terror. De som i sin dagliga verksamhet kommer i kontakt med dem som är svårast psykiskt traumatiserade är smärtsamt medvetna om att de insatser som erbjuds nyanlända flyktingar är otillräckliga. Detta gäller också i den psykiatriska specialistvården.
Det kan inte ha undgått någon att hbtq-personer också efter ankomsten till Sverige drabbas av trakasserier och misshandel, bland annat på asylboenden. En negativ och ibland fördömande attityd riktas mot dessa individer i olika flyktingboenden. De som väljer att bo hos släktingar och vänner kan försätta sig i en ännu mer utsatt situation.
Några specifika insatser för hbtq-flyktingar finns inte i dag. För de som har posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) finns en uppenbar risk att situationen förvärras ytterligare och att det psykiska lidandet blir livslångt om de inte blir föremål för omedelbar behandling. Suicidrisken för de drabbade är hög och ökar med förvärrade symtom. En tidig behandling är således den bästa möjliga förebyggande åtgärden mot fortsatt förvärrad psykisk ohälsa, suicid och livslångt lidande.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:
Vilka specifika insatser görs för att säkerställa asylsökande hbtq-personers hälsosituation, särskilt de med posttraumatisk stressyndrom och de som upplever förtryck på asylboenden?