av Daniel Sestrajcic (V)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Regeringens åtstramningar i flyktingpolitiken är ett katastrofalt beslut för de mest utsatta människorna på flykt. Signalerna från de som arbetar med att ta emot ensamkommande barn och flyktingar är entydigt: Dessa beslut stjälper i stället för hjälper – ge oss i stället verktyg så att vi på bästa sätt kan erbjuda värme, medmänsklighet och trygghet.
Barnläkaren och professorn i folkhälsovetenskap Henry Ascher uttrycker det så här:
”I snart 20 år har jag arbetat med traumatiserade barn på flykt och deras familjer. Jag har forskat och undervisat. Och jag har arbetat med barnen och deras familjer, med de metoder som finns för att trygga upp och stötta, för att försöka underlätta för dem att trots allt de utstått kunna gå vidare i livet.
Idag känner jag mig uppgiven. De verktyg vi arbetat med vrids oss ur händerna. Tillfälliga uppehållstillstånd, stopp för familjeåterförening, försörjningskrav, ovetenskapliga och oetiska åldersbedömningar. Alla dessa åtgärder motarbetar effektivt de verktyg vi haft för stöd, rehabilitering och integration.”
Det arbete som Henry Ascher och många fler gör måste understödjas i stället för att stjälpas. Med anledning av detta vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:
Vilka konkreta åtgärder föreslår ministern och regeringen för att underlätta och stärka arbetet med rehabiliterande och hälsofrämjande insatser för traumatiserade och krigsskadade barn och familjer?