av Catharina Bråkenhielm (S)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
När man är funktionsnedsatt med ett rörelsehinder som gör att man är totalt beroende av elrullstol eller permobil uppstår ett problem när man vill bege sig utomhus och ta sig till andra platser: besöka aktiviteter, affärer, vänner med mera. Det är helt enkelt svårt att transportera sig själv och en elrullstol i en vanlig bil.
Man måste då införskaffa en mycket större bil än man i vanliga fall skulle ha haft, för att elrullstolen eller permobilen ska kunna få plats – en bil som ofta är dyrare i inköp och som dessutom ofta belastas med en mycket högre skatt än den bil man normalt sett skulle ha ägt. Många rörelsehindrade har svårt att klara av det ekonomiskt. Till saken hör också att möjligheten att få bilstöd upphör i och med det att man fyller 65 år.
I Finland är frågan löst på det sättet att man har kopplat detta till handikapptillståndet; om man har beviljats ett sådant är man i Finland befriad från bilskatt.
I Sverige har vi inget sådant regelverk gällande bilskatt för rörelsehindrade personers bilar. Däremot kan funktionshindrade i Sverige med parkeringstillstånd för rörelsehindrade ansöka om befrielse från trängselskatt hos Skatteverket.
Att som funktionshindrad behöva betala mycket högre bilskatt för att man av utrymmesskäl måste ha en mycket större bil än andra är inte rättvist.
Eftersom det redan finns en form av befrielse som bygger på parkeringstillståndet torde det finnas goda förutsättningar att lösa även frågan om bilskatt för funktionshindrade rent tekniskt. Min fråga är:
Har finansministern och regeringen några tankar på och/eller förslag på att göra en översyn av skattebefrielse av det här slaget?