Fråga 2015/16:335 Vårdens medarbetare under stort tryck

av Cecilia Widegren (M)

till Statsrådet Gabriel Wikström (S)

 

Flyktingkrisens inverkan på socialtjänsten och vården är redan påtaglig. Det tryck och den press som nu delar av vårdens och socialtjänstens personal är utsatt för är inte hållbar. Det ska vara ordning och reda i välfärden. Svensk vårdpersonal är eftertraktad och ansedd som duktig på organisation och att göra prioriteringar i kris.

Sverige befinner sig emellertid nu i en situation som vi inte har kontroll över. Läget är akut och extraordinärt. Givetvis gäller detta för alla som flyr från till exempel Syrien, men även situationen med mottagnade av många flyktingar under mycket kort tid är extraordinär. Vi ska alltid ha fokus på kvalitet inom vården och socialtjänsten.

Migrationsverkets senaste prognos talar sitt tydliga språk. För år 2015 beräknas mellan 140 000 och 190 000 asylsökande. Lägg därtill, eftersom Sverige för närvarande inte har kontroll över sina gränser, ett betydande men okänt antal människor som tagit sig in i landet illegalt utan att ha sökt asyl.

Landstingen använder så kallade reservnummer med födelsedata och bokstavskombinationer för människor som saknar personnummer. Som situationen är just nu uppstår lägen där asylsökande har flera reservnummer och förväxlingar sker, med följd att patientsäkerheten inte kan upprätthållas.

Den här nya situationen sätter ett stort tryck på bland annat traumavården. För närvarande finns det ingen enhetlig organisation för denna form av vård i Sverige. Såväl kompetens och erfarenheter som utrustning varierar mellan olika sjukhus, landsting och regioner. Det så avgörande omhändertagandet vid traumavård involverar flera specialiteter inom olika kliniker. Samordningsansvaret mellan dessa är, enligt Socialstyrelsens aktuella rapport, otydligt i flera fall.

I rapporten från Socialstyrelsen presenteras ett antal viktiga strategiska val som i huvudsak riktar in sig på den nationella nivån. Det mest centrala av dessa är införandet av ett nivåindelat traumavårdssystem i likhet med vad som erbjuds internationellt. Detta system påminner om det som Utredningen om högspecialiserad vård, tillsatt av alliansregeringen (dir. 2014:56), analyserar. 

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga till ansvarigt statsråd Gabriel Wikström (S):

 

Vilka konkreta förslag som kan få omedelbara effekter genom att minska pressen på hälso- och sjukvården och dess medarbetare är statsrådet beredd att vidta nu?