av Emma Henriksson (KD)
till Statsrådet Gabriel Wikström (S)
Enligt den svenska abortlagen från 1974 får abort efter den 18:e graviditetsveckan endast utföras om Socialstyrelsen har givit tillstånd baserat på att synnerliga skäl föreligger. Ett sådant tillstånd får enligt lagen inte ges om det finns anledning att anta att fostret kan vara livsdugligt.
Allteftersom medicinska framsteg har gjorts som innebär att för tidigt födda barn kan räddas tidigare har därmed gränsen för när tillstånd beviljas flyttats nedåt. I dag går den gränsen vid 22 veckor. Att det är just där gränsen går är inte något vi politiskt fastställer, utan det beslutet vilar i händerna på professionen som har att se till att abortlagen följs.
Det finns nu tecken på att barn har kunnat räddas strax innan fostret har blivit 22 veckor, och bland annat Statens medicinsk-etiska råd har aktualiserat frågan om att det finns skäl för Socialstyrelsens rättsliga råd att se över tillämpningen.
Kristdemokraterna står bakom abortlagen och menar att det är helt korrekt att gränsen för när sena aborter kan beviljas följer den medicinska utvecklingen. Det är bra att professionen tar ansvar för att lagen upprätthålls och att tidsgränsen för abort inte blir föremål för politiska bedömningar.
Tyvärr förefaller det som att Socialdemokraterna inte längre står upp för vår nuvarande abortlag. I Sveriges Radio onsdagen den 11 november 2015 uttalade socialutskottets vice ordförande Anna-Lena Sörenson att det inte självklart ska vara så att gränsen för livsduglighet fortsatt ska vara gränsen för när abort kan beviljas.
Min fråga till statsrådet Gabriel Wikström är:
Står statsrådet och regeringen bakom den nuvarande abortlagstiftningen där gränsen för när abort kan beviljas styrs av när fostret kan antas vara livsdugligt?