av Ulla Andersson (V)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Regeringen har uttalat att den statliga servicen och närvaron på landsbygden bör säkras och förbättras. Statliga myndigheter har en stor betydelse för möjligheten till arbetstillfällen, service och framtidstro. Trots det hotas nu ett antal orter på landsbygden av nedläggningar av Skatteverkets kontor. Det är tyvärr inte första gången Skatteverket lägger ned välfungerande kontor som finns på landsbygden.
Skattekontoret i Gävle/Hudiksvall är beläget i det län som inte bara har Sveriges högsta arbetslöshet utan även landets högsta ungdomsarbetslöshet. Hudiksvalls kommun har tappat ca 1 500 arbetstillfällen de senaste tre åren. De som arbetar på Skatteverkets kontor i Hudiksvall bor i kommuner som ingår i stödområde A och B, och till Hudiksvall pendlar i dag en del av den personal som drabbades vid Skatteverkets tidigare kontorsnedläggning år 2008. Kontoret i Hudiksvall och dess enheter har inte haft några rekryteringsproblem, snarare tvärtom, och omsättningen av personal är betydligt mindre där än på andra håll.
Kvalificerade arbetstillfällen har en stor betydelse för en regions utveckling och för landsbygdens framtid. Den verksamhet som bedrivs på skattekontor kräver högutbildad personal. Den här typen av arbeten har minskat rejält i Hälsingland under de senaste åren, i synnerhet när det gäller statliga jobb. Vidare är skattekontoret i Hudiksvall mycket välfungerande. Deras sätt att arbeta har visat sig vara så framgångsrikt att många andra kontor i landet nu är intresserade av att försöka implementera motsvarande arbetssätt under kommande år.
De geografiska avstånden i Hälsingland är mycket stora. Det är en omständighet som måste beaktas när det gäller det personliga mötet inom service, information och kontroll av en bygds befolkning och företag. Det handlar om regionalpolitisk hänsyn.
Mot bakgrund av ovanstående är min fråga till finansministern följande:
Avser finansministern att utforma regleringsbrevet till Skatteverket på sådant sätt att dess regionalpolitiska ansvar blir tydligt och att kontor på landsbygden därmed kan bibehållas och utvecklas?