av Cecilie Tenfjord-Toftby (M)
till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)
Det uppskattas att det finns ca 2 000 vattenkraftverk, varav det endast är ca 200 som producerar 10 megawatt eller mer. Ca 1 700 är småskaliga med effekt under 1,5 megawatt, och dessa svarar för 2,6 procent av den årliga vattenkraften.
Ca 3 800 vattenkraftverk och regleringsdammar bedöms sakna tillstånd enligt VF, ÄVL, VL och MB – sannolikt fler. Ca 3 723 har tillstånd enligt dessa lagar (det kan även röra sig om gamla privilegiebrev, urminnes hävd och så vidare.)
Det anges olika siffror för vad en tillståndsprövning kan tänkas kosta, men det är uppenbart att det för småföretagare, föreningar och enskilda kan komma att röra sig om ganska stora belopp.
Den småskaliga vattenkraften kan synas försumbar i den totala elproduktionen i Sverige, men den har desto större betydelse för många av de samhällen där verksamheten bedrivs. I dagens politiska Sverige görs gällande att den småskaliga, förnybara elproduktionen är viktig inte minst för att öka delaktigheten i omställningen till ett koldioxidsnålt energisystem. Detta verkar just nu inte gälla vattenkraften, där bara biologisk mångfald är av betydelse vid länsstyrelsernas tillståndsprövningar. Klimataspekter samt verksamhetens sociala och kulturella betydelse är inte med i bedömningsunderlaget. Nu pågår en utredning, den så kallade Vattenkraftsutredningen.
Med anledning av ovanstående önskar jag fråga klimat- och miljöministern vad som händer med Vattenkraftsutredningen.