av Cecilie Tenfjord-Toftby (M)
till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)
Den småskaliga vattenkraften kan synas försumbar i den totala elproduktionen i Sverige, men den har desto större betydelse för många av de samhällen där verksamheten bedrivs. I dagens politiska Sverige görs gällande att den småskaliga, förnybara elproduktionen är viktig inte minst för att öka delaktigheten i omställningen till ett koldioxidsnålt energisystem. Detta verkar just nu inte gälla vattenkraften, där bara biologisk mångfald är av betydelse vid länsstyrelsernas tillståndsprövningar. Klimataspekter samt verksamhetens sociala och kulturella betydelse är inte med i bedömningsunderlaget.
Att verksamheter i dagens Sverige ska ha tillstånd enligt gällande lagstiftning är självklart, så också med den småskaliga vattenkraften. Utmaningen är att den tillståndsprövning som just nu bedrivs av våra länsstyrelser uppfattas som orimlig, då hänsyn bara tas till den biologiska mångfalden och inte till värden som verksamhetens klimatnytta, äldre kvarnars och anläggningars kulturella betydelse och den faktiska nyttan anläggningarna gör för de små samhällen de finns i.
Med anledning av ovanstående önskar jag fråga vilka åtgärder ministern och regeringen avser att vidta för att klimataspekterna i miljöbalken ska beaktas i högre grad.