Fråga 2015/16:280 Småskalig vattenkraft som sinar

av Cecilia Widegren (M)

till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)

Svagt politiskt ledarskap och det myndighetsarbete som utförs leder till avveckling av den svenska småskaliga vattenkraften, detta då Havs- och vattenmyndigheten mot bakgrund av ett par domar sett möjligheten för länsstyrelserna att förelägga verksamhetsutövare inom vattenkraft att söka nya tillstånd enligt miljöbalken, vilket myndigheten Havs- och vattenmyndigheten i februari 2014 gav vägledning till länsstyrelserna att göra. 

Det ursprungliga syftet var att öka insatserna för vandrande fisk i sjöar och vattendrag. Havs- och vattenmyndighetens uppfattning var att tillsynen skulle bedrivas för att åstadkomma miljöförbättrande åtgärder. Verksamhetsutövare som driver småskaliga vattenkraftverk uppfattar det nu som att myndigheten har ändrat det ursprungliga syftet.

Att tvinga småskaliga vattenkraftverksutövare att söka nya tillstånd för anläggningar som funnits länge, i en del fall flera hundra år, och som fungerat tillfredsställande under lång tid, framstår inte som rimligt, och inga tydliga förklaringar ges till varför detta är nödvändigt. 

Myndighetens krav på den småskaliga vattenkraftens verksamhetsutövare med dessa förelägganden är ett problem, då det helt saknas en strategi för hur en miljöanpassning av dessa småskaliga vattenkraftverk ska se ut. I stället för att delges en strategi föreläggs verksamhetsutövarna att söka nya tillstånd.

Att små vattenkraftverk hamnar mellan stolarna är ytterligare ett exempel på en svag och splittrad regering. Politisk oförmåga är orsaken till att den sedan länge avslutade Vattenverksamhetsutredningen har lämnats orörd på Miljö- och energidepartementet, eftersom Socialdemokraterna och Miljöpartiet inte förmår att komma överens. Det är inte ansvarsfullt.

Vattenkraften är närmast att betrakta som en kronjuvel i det svenska energisystemet. Den ger Sverige såväl baskraft som reglerkraft till en låg kostnad.

Vi har under ett antal år haft en debatt där röster har höjts för att minska produktionen av vattenkraft. Dessa ståndpunkter blir ohållbara om vi ställer dem mot de utmaningar Sverige på sikt möter kring stängd baskraft, bristande lönsamhet och osäkra förutsättningar för framtida investeringar.

Moderaterna vill värna och utveckla vattenkraften för att trygga och utöka dagens produktion.

Följande är särskilt viktigt:

• Havs- och vattenmyndigheten, som är ansvarig myndighet för en hållbar förvaltning av hav, sjöar och vattendrag, bör ges uppdraget att klargöra hur Sverige kan leva upp till EU:s vattenkrav utan att produktionen av vattenkraft äventyras.

• Energimyndigheten bör ges uppdraget att tillsammans med branschen ta fram förslag på var och hur man kan utöka vattenkraftsproduktionen, med ett särskilt fokus på utökad effekt.

Det bör därför skyndsamt från regeringen tillkomma en strategi där kostnader och effekter beaktas och som gör det möjligt för de utövare som driver småskaliga vattenkraftverk, utifrån de miljökrav som finns, att fortsätta göra det. Det är av yttersta vikt att vi utvecklar den småskaliga vattenkraften, vilket kan bli möjligt om en konkret dialog inleds. Fram till dess att regeringen tagit sitt ansvar bör ett moratorium utfärdas. Om inte kommer produktion av förnybar energi att gå helt förlorad till dess att regelverket setts över.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga klimat- och miljöminister Åsa Romson:

Avser ministern och regeringen att ta initiativ till ett moratorium till dess att en konkret dialog förts och en väl förankrad strategi för miljöanpassningen av småskaliga vattenkraftverk tagits fram?