av Jesper Skalberg Karlsson (M)
till Statsrådet Isabella Lövin (MP)
Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) har fått i uppdrag av Utrikesdepartementet att beräkna konsekvenserna av att samtliga verksamheter halveras. I den sammanställningen ingår bland annat att 50 000 barn blir utan skolgång, 8 000 färre barnmorskor utbildas och 156 000 barn går miste om behandling mot undernäring. På området rent vatten larmar Water Aid att en halvering av biståndet skulle leda till att 4,5 miljoner människor blir utan rent vatten och utlovade 4 miljoner människor inte får förbättrad sanitet.
Denna osthyvelsprincip, där alla verksamheter får samma minskning, är på många sätt orimlig. Det verkar som att en övergripande plan saknas, och de politiska prioriteringarna skjuts på framtiden. Att alla satsningar i biståndsbudgeten skulle vara precis lika viktiga förefaller osannolikt.
En snabbutredning som klarlägger var nedskärningarna gör minst skada bör inte uteslutas. Detta skulle också belysa vad avräkningar i biståndsbudgeten innebär på ett mer genomgripande plan.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Isabella Lövin:
Vilka politiska prioriteringar gör statsrådet och regeringen för det utrikes biståndet när alltmer av biståndsbudgeten går till kostnader inom Sveriges gränser?