av Jesper Skalberg Karlsson (M)
till Statsrådet Isabella Lövin (MP)
Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) varnar för att en fortsatt avräkning på biståndet för att finansiera kostnader inom Sveriges gränser riskerar att halvera biståndet inom en snar framtid. Detta riskerar i sin tur att ge mycket negativa konsekvenser för människor i världens fattigaste länder. Projekt som rör rent vatten och grundläggande sanitet kan komma att läggas på is när Sverige väljer att ta mindre ansvar utomlands.
Det är naturligtvis beklagligt om Sverige, som länge haft ett gott internationellt anseende i biståndsfrågor, nu börjar trixa med biståndsmedlen. Utan tydliga principer för avräkningar och med en ny mätmetod för enprocentsmålet, där Sverige når endast 0,98 procent, urholkas förtroendet för Sverige som aktör i Europa och i världen.
Dessa orosmoln kan komma att skymma sikten inför klimatmötet COP 21 i Paris. Lägg därtill att regeringen driver en kandidatur till FN:s säkerhetsråd – samtidigt som den svenska regeringens löften om att 60 miljoner människor ska få förbättrad sanitet ekar tomma.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Isabella Lövin:
Är de principer som regeringen tillämpar vid avräkning på biståndet förenliga med regeringens löften om bistånd till världens fattigaste länder, vad gäller exempelvis förbättrad sanitet och rent vatten?