av Saila Quicklund (M)
till Statsrådet Gabriel Wikström (S)
I samband med smittspårning på flyktingboenden har ett antal personer testats positivt för tbc-smitta, så kallad latent tbc. Fram till mitten av 1900-talet var tbc en folksjukdom. Tack vare aktivt vaccinationsarbete är Sverige bland de länder som har lägst förekomst av sjukdomen.
De senaste åren har antalet fall av aktiv tbc ökat kraftigt, enligt smittskyddsläkare. 90 procent av dem som insjuknar är utrikesfödda, främst yngre personer som insjuknar inom några år efter att de har kommit till Sverige. Under första halvåret har 421 fall av tuberkulos rapporterats i Sverige. År 2015 rapporterades totalt 835 fall, vilket var en ökning med 22 procent sedan 2014.
Människor med latent tbc är inte sjuka, men risken är ungefär 5–10 procent att de senare i livet utvecklar en aktiv sjukdom. Alla asylsökande ska erbjudas en frivillig hälsoundersökning och de flesta som kallas till undersökning kommer. Enligt en kartläggning i Skåne 2015, kom 86 procent av de som kallades frivilligt. När det finns uppenbar misstanke om aktiv tbc gäller smittskyddslagens bestämmelser angående allmänfarliga sjukdomar, och då är man skyldig att genomgå en undersökning.
Meningarna går isär om problemet. Smittskyddsläkare menar att riskerna ännu inte är stora. Andra menar att de smittskyddsansvariga inte tar situationen på allvar. Två smittskyddsläkare skrev i Sydsvenskan den 31 augusti att risken för spridning inte ska överdrivas men att situationen ska tas på allvar.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet:
Hur ser statsrådet på det ökade antalet fallen av tbc, och hur avser han att agera för att stärka arbetet mot tbc i Sverige?