av Cecilia Widegren (M)
till Statsrådet Gabriel Wikström (S)
En av de viktigaste reformerna alliansregeringen införde inom hälso- och sjukvården var Sveriges första samlade patientsäkerhetslag. Det övergripande syftet med lagen är att främja en ökad patientsäkerhet. Lagen anger bland annat att vårdgivare, oavsett driftsform, är skyldiga att bedriva ett systematiskt säkerhetsarbete. Vårdskador innebär onödigt lidande för tusentals patienter varje år i vården.
När vårdhygien och städning brister är det problematiskt på flera sätt. Därför är det upprörande att ta del av bland annat brister och underlåtenhet som tidningen Expressen under oktober publicerar. Så får det inte gå till. Slarv med personlig hygien och dålig städning är förenat med livsfara i vården.
Det är belagt att noggrann vårdhygien och hög kvalitet gällande städningen minskar risken för vårdskador i form av vårdrelaterade infektioner. Enligt Patientsäkerhetsutredningen (SOU 2008:117) avlider ungefär 3 000 människor varje år till följd av vårdskador. Detta har sedan utredningen lade fram sitt betänkande minskat till ungefär 700 människor per år. Det är en positiv utveckling, men fortfarande är vi långt ifrån visionen om nolltolerans gällande vårdskador som inte ska behöva uppstå under behandling.
Vi behöver ordning och reda i välfärden. Välfärden är ingen marknad. Det är bland annat därför Moderaterna på sin partistämma lade fast att det ska krävas en generell tillståndsplikt för alla utförare i hälso- och sjukvården. Det är kvalitet som är det avgörande. Närmare 100 000 patienter drabbas varje år av en vårdskada. Dålig städning får aldrig utgöra en orsak till detta. Patientsäkerhetsutredningen slog bland annat fast: ”Hög patientsäkerhet förutsätter med andra ord både kunskap om säkerhetsarbete och ett kollektivt ansvarstagande för hela processen.”
Med anledning av ovanstående vill jag därför fråga statsrådet Gabriel Wikström:
Vilka omedelbara åtgärder avser statsrådet att vidta för att komma till rätta med dålig vårdhygien, såsom brister i städning, samt vilka nationella strategier för ökad patientsäkerhet vidtas då underlåtenhet av det är förenat med livsfara?