av Jonas Jacobsson Gjörtler (M)
till Miljöminister Karolina Skog (MP)
Ett av de främsta syftena med EU-samarbetet är att skapa en gemensam marknad där spelreglerna är lika, eller åtminstone likvärdiga, inom en rad områden. Med gemensamma regler skapas konkurrensneutralitet för verksamheter i olika delar av EU. Med gemensamma regler blir också miljönyttan större än när enskilda länder inför särkrav, vilket ofta endast leder till att miljöproblemen flyttas mellan länderna.
Tyvärr finns det många exempel där svenska myndigheter gör en annan, hårdare, tolkning av olika regelverk än andra EU-länder.
Det finns exempelvis åtskilliga fall där Kemikalieinspektionen inte tillåter växtskyddsmedel som andra länder i EU har godkänt eller gett dispens för. Det blir en orimlig ordning när svenska bönder förbjuds att använda preparat som används i våra grannländer. Det leder till att svenskt lantbruk slås ut och att jordbruksprodukterna i stället importeras från länder utan våra tuffa krav. Det är inte bra för svenskt jordbruk och det är heller inte bra för miljön eftersom miljöproblemet bara flyttas till ett annat land. Det innebär att vi i Sverige bryter mot generationsmålet och exporterar vår miljöpåverkan, eftersom länderna vi importerar från använder betydligt mer växtskyddsmedel än vi gör i Sverige. Det är dessutom dåligt för konsumenterna som inte längre kan välja svenska produkter.
Det mest uppmärksammade konkreta exemplet gäller svensk lökodling och ogräsmedlet Stomp. Medlet är godkänt i samtliga övriga EU-länder, men Kemikalieinspektionen har i år valt att inte ge dispens. Resultatet ser vi nu, när rapporterna kommer in från allt fler odlare som meddelar att de inte kommer att kunna fortsätta att odla lök efter den här säsongen. Det betyder att importen av lök i stället ökar från länder som använder betydligt mer växtskyddsmedel. Det är dåligt för konsumenterna, för miljön (eftersom vi bidrar till att användningen av växtskyddsmedel ökar globalt sett) och för bönderna.
Jag är medveten om att ministern inte får lov att lägga sig i enskilda myndighetsbeslut, och det är heller inte min avsikt med denna fråga. Men på ett övergripande plan krävs det nu besked av ministern och av regeringen om vilka åtgärder man avser vidta för att komma till rätta med det här problemet.
Jag har, bland annat genom en lång rad av interpellationer och skriftliga frågor, försökt få såväl förutvarande som nuvarande miljöminister samt landsbygdsministern att ge besked, men hittills har det varit helt tyst från regeringen.
Jag har presenterat en rad exempel på åtgärder som regeringen skulle kunna vidta för att lösa problemen. Det handlar om allt från tydligare uppdrag och uppföljning gentemot myndigheten till mer långtgående förslag som att flytta ansvaret för växtskyddsmedlen till Jordbruksverket, som har bättre förutsättningar att ta det helhetsgrepp om frågorna som krävs och som också föreskrivs i växtskyddsmedelsförordningen. Regeringen har hittills vägrat att ge några som helst besked kring dessa förslag, eller andra.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga miljöminister Karolina Skog:
På vilket sätt är ministern beredd att agera för att säkerställa att Sverige inte exporterar sin miljöpåverkan och därmed bryter mot generationsmålet genom att svenska myndigheter som Kemikalieinspektionen gör en helt annan och mycket hårdare tolkning av de gemensamma regelverken än andra EU-länder?