Fråga 2015/16:1473 Risk för att tågfärjorna till Trelleborg försvinner

av Karin Svensson Smith (MP)

till Statsrådet Anna Johansson (S)

 

I över 100 år har det gått tågtrafik på färjor över Östersjön mellan Trelleborg och Tyskland. Denna länk till kontinenten är och har varit viktig för svensk export. Sedan början av 1990-talet har dock användningen av länken minskat från 220 000 tågvagnar per år till 20 000 – 25 000. Myndigheten Trafikanalys har också visat att järnvägens andel av godstrafiken i Sverige har minskat med 2,2 % mellan 2010 – 2014. Samma tidsperiod har även sjöfartens godstransporter minskat samtidigt som lastbilstransporterna har ökat med 5,7 %. Denna utveckling går stick i stäv både med EU:s vitbok och Sveriges miljömål. Låga oljepriser, ökande banavgifter, trassel på spåren, ökad maxvikt för lastbilar samt ojust konkurrens inom lastbilstrafiken är orsaker till att järnvägens potential för att transportera gods inte tas tillvara.

Färjeoperatören Stena Line har därför bedömt att det inte är ekonomiskt lönsamt för dem att investera i järnvägsdäck när de nu uppgraderar sin fartygsflotta. Därför riskerar järnvägskopplingen mellan Trelleborg och Tyskland att helt försvinna om inte snabba åtgärder vidtas som kan få företaget att ändra sin bedömning.

Sett också från Skånes perspektiv är frågan mycket allvarlig. 78 % av lastbilstrafiken i Skåne är transittrafik med både start- och slutpunkt utanför Skåne. Att flytta över delar av denna trafik till räls eller sjöfart är avgörande för att regionen ska klara sina miljömål. En nedläggning av järnvägsförbindelsen över Trelleborg skulle innebära en kraftig försämring sett ur detta perspektiv.

Sammantaget skulle en nedläggning av järnvägssträckningen allvarligt försvåra Sveriges möjligheter att minska transportsektorns oljeberoende och klimatpåverkan. Avsaknad av alternativa järnvägsförbindelser till Europa vid tillfällen då Öresundsbron inte kan trafikeras skulle försätta export- och importberoende svenska företag som förlitar sig på järnvägstransporter i en särskilt sårbar situation.

Mot bakgrund av ovanstående är min fråga till statsrådet:

Vilka åtgärder tänker statsrådet Johansson vidta för att stärka järnvägstrafikens konkurrensförmåga och möjligheter att öka sin andel av godstransporterna?