Fråga 2015/16:1449 Förvaltningsetik och revision

av Peter Persson (S)

till Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)

 

Som tidigare utredare för den kommunala revisionen år 2003​​/2004 har jag med stor upprördhet tagit del av det man kan kalla ”Ackumaffären” eller ”Riksrevisionsaffären.” Genom utredningen försvarade jag då den förtroendemannaledda kommunala revisionen men tryckte hårt på sådant som etik, transparens och legitimitet.

I staten har förtroendemannamedverkan graderats ned, beslutande styrelser har ersatts av maktlösa insynsråd. Det har funnits ett nyliberal rundgångssnack, baserat inte minst på NPM, om att professionella tjänstemän mer opartiskt och objektivt kan hantera förvaltningsbeslut och dessutom skulle vara mer immuna mot korruption. Kronan i detta verk har varit Riksrevisionen som objektivt och sakligt skulle granska regeringens och myndigheters verksamhet och vars begåvade slutsatser sedan skulle behandlas av riksdagen så att denna kunde ”styra upp” regeringens politik.

Nu har allt detta kraschlandat i en härva av vänskapskorruption, kompisrekryteringar och gamla politiska kontakter. Allt i syfte att både frikostigt försörja gamla vänner och att fortsätta den tidigare regeringens krig mot den tidigare oppositionens och nuvarande regeringens politik, genom Riksrevisionens granskningar. Lika illa är att ”tipsandet” från Skatteverkets ledning bildat skola och att Riksrevisionens ledning fick ett ”tips” om att den var illa ute från Revisorsnämnden.

Genom vilka åtgärder vill statsrådet säkerställa statsförvaltningens moraliska kompass och återge förtroendevalda inflytande över myndigheterna så att ”vänskapstipsandet” upphör och de felaktiga beteendena som visat sig i Riksrevisionsaffären inte sprider sig?