av Margareta Cederfelt (M)
till Statsrådet Isabella Lövin (MP)
Vid mitten av 00-talet uppgick det svenska stödet till oberoende demokratiorganisationer i Ryssland till ca 100 miljoner kronor. Därefter skar alliansregeringen ned biståndet till ca 35 miljoner kronor.
Under senare år har situationen för oliktänkande och oberoende organisationer i Ryssland stadigt försämrats.
Att ge bidrag till organisationer verksamma i Ryssland kan medföra svårigheter eftersom korruptionen är hög och rättssäkerheten låg. De medel som ska beviljas måste hamna i rätta händer. Förekomsten av falska NGO:er, vilka egentligen är ute efter att komma åt pengar för egen vinning eller statens, är utbredd. Om ekonomiska resurser skänks till falska organisationer riskerar legitimiteten för biståndet att urholkas – skattepengar måste alltid hanteras med eftertanke.
Att granska tilltänkta mottagare av bistånd ställer stora krav på alla involverade parter, inte minst när det gäller Ryssland. Dock är det tveklöst att demokratirörelsen i Ryssland behöver allt stöd den kan få.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Isabella Lövin:
På vilket sätt agerar statsrådet för att bistånd ska hamna hos organisationer som arbetar för demokrati i Ryssland?