av Birgitta Ohlsson (L)
till Statsrådet Gabriel Wikström (S)
Sedan elöverkänslighet började växa fram på 1980-talet har en stor mängd forskningsstudier gjorts på ämnet. Resultatet är entydigt: Något samband mellan elektromagnetiska fält från vanliga teknikprodukter och de symtom som anses påvisa så kallad elöverkänslighet finns ej. Människor som upplever att de mår dåligt till följd av elektromagnetiska fält ska bemötas med respekt och få hjälp. Däremot finns det inget vetenskapligt stöd för att det är elektromagnetiska fält som är orsaken.
Socialstyrelsen fastslår att sjukvården ska grunda sig på vetenskap. Ändå erhåller Elöverkänsligas Riksförbund statligt stöd, och många kommuner och landsting bistår med ”elsanering” och ”strålningsfria zoner”, ibland till betydande kostnader. I bästa fall är sådana åtgärder utan effekt, i värsta fall sker det i stället för åtgärder som kunde ha hjälpt personerna till ett besvärsfritt liv.
Socialstyrelsen hade tidigare allmänna råd om bemötande av patienter som relaterar sina besvär till amalgam och elektricitet (SOSFS 1998:3), men de upphävdes nyligen eftersom de ansågs som föråldrade. Behovet av vägledning kvarstår dock.
Mot bakgrund av detta vill jag ställa följande fråga till statsrådet Gabriel Wikström:
Vad gör statsrådet för att personer som upplever elöverkänslighet ska få evidensbaserad hjälp?