av Ola Johansson (C)
till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)
Den 31 maj 2002 beslutade riksdagen bland annat följande:
”År 2020 skall byggnad och dess egenskaper inte negativt påverka människors hälsa och därför skall det säkerställas att:
– radonhalten i skolor, förskolor och andra lokaler där barn befinner sig år 2010 är lägre än 200 Bq/m3 luft
– radonhalten i allt boende år 2020 är lägre än 200 Bq/m3 luft”
Målet har senare omformulerats och utgör nu ett miljökvalitetsmål inom Hälsa och säkerhet och lyder:
”Människor utsätts inte för skadliga luftföroreningar, kemiska ämnen, ljudnivåer och radonhalter eller andra oacceptabla hälso- eller säkerhetsrisker.”
Folkhälsomyndigheten har fastställt ett riktvärde för högsta tillåtna radonhalt i befintliga bostäder och lokaler som används för allmänna ändamål:
”Om årsmedelvärdet överstiger 200 becquerel per kubikmeter luft (Bq/m3), bör radonhalten i bostaden eller lokalen anses utgöra olägenhet för människors hälsa.”
Samtidigt har Strålsäkerhetsmyndigheten fått regeringens uppdrag att utreda hur EU:s strålskyddsdirektiv ska implementeras i svensk lagstiftning. Direktivet ska vara implementerat senast den 6 februari 2018. Rapporten är för närvarande ute på remiss.
En viktig del i EU:s strålskyddsdirektiv är att det ska tas fram en nationell handlingsplan mot radon. Detta är bra, men det kommer att dröja flera år innan vi ser effekten av en sådan plan. Vi vet att mätning av radonhalter och åtgärder mot för höga radonhalter i svenska bostäder är nere på en mycket låg nivå och att de centrala myndigheternas aktivitet i frågan är i det närmaste obefintlig. Samtidigt vet vi att ca 400–500 personer årligen drabbas av lungcancer som en direkt följd av radon.
Jag utgår från att miljöministern delar min tolkning av de nationella målen, nämligen att radonhalten i samtliga bostäder ska understiga 200 becquerel per kubikmeter luft senast 2020.
Min fråga till klimat- och miljöministern är därför:
Vilka åtgärder planerar ministern att vidta för att prioritera åtgärder mot radon, i väntan på att den nationella handlingsplanen träder i kraft?