av Erik Ottoson (M)
till Statsrådet Anna Johansson (S)
De senaste åren har vi bevittnat en stor ökning av antalet obemannade luftfarkoster, så kallade drönare. Dessa kan enkelt styras från marken av en oerfaren pilot, vilket skapar stora möjligheter men även vissa risker som måste hanteras.
Dagens lagstiftning angående dessa farkoster inriktar sig i huvudsak på hur man får flyga ur ett flygtekniskt perspektiv samt vad som får fotograferas ur ett integritetsperspektiv. Ett perspektiv som inte regleras på samma sätt är luftfart i känsliga naturområden där djurliv kan påverkas av störningar från exempelvis drönare. Enligt en utredning hos riksdagens utredningstjänst (RUT 2016:678) förekommer det därför att man i regelverk för enskilda områden inför reglering av hur man får framföra luftfarkoster såsom drönare i syfte att skydda bland annat fåglars häckning. Där beskrivs också hur känsliga fågelarters häckning kan påverkas negativt av exempelvis en drönare som påverkar fåglars landningar och häckningsplatser.
Utvecklingen av obemannade luftfarkoster är oerhört positiv. För att den ska komma till sin rätt och inte hämmas krävs tydliga förutsättningar för vad som är tillåtet och otillåtet att göra med dessa farkoster. Att det skapas enskilda regleringar för varje enskild nationalpark, fågelskyddsområde, naturreservat och så vidare är därför olämpligt, såväl ur djurlivets perspektiv som för utvecklingen av tjänster kopplade till obemannade luftfarkoster.
Mot bakgrund av bland annat ovanstående vill jag fråga statsrådet Anna Johansson:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkerställa ett enhetligt regelverk i hela landet för hur man får respektive inte får framföra obemannade luftfartyg i känsliga naturområden?