av Linda Snecker (V)
till Statsrådet Helene Hellmark Knutsson (S)
Att ansöka om externa forskningsmedel är en alltför komplicerad historia. Forskaren ska ta hänsyn inte bara till sitt eget forskningsområde utan även till direkta kostnader och eventuella krav på medfinansiering från det egna lärosätet. Utöver dessa aspekter ska lärosätets indirekta overheadkostnad inkluderas i forskningsansökan, en kostnad som det kan vara svårt att få full täckning för.
Centrala funktioner på ett universitet ska självfallet finansieras gemensamt, på såväl fakultets-, institutions- som avdelningsnivå. Men skillnader mellan lärosätena är stora. Stora lärosäten med mycket forskning har liten andel overhead, små lärosäten har större andel. Overheadkostnadernas andel för de genomsnittligt mest forskningstunga universiteten är 19 procent. Flera små lärosäten har runt 30 procent overhead.
Enligt SUHF-modellen ska den indirekta kostnaden inklusive lokalkostnader motsvara ett pålägg på runt 50 procent. Vetenskapsrådet och flera statliga finansiärer har accepterat denna modell, men acceptansen varierar bland andra finansiärer.
Beroende på vem som är forskningsfinansiären och vilket lärosäte forskaren befinner sig på blir forskningen per krona varierande. Forskningen blir på det sättet inte ekonomiskt likvärdig på grund av ett krångligt finansieringssystem.
Mot bakgrund av vad som har anförts ovan vill jag fråga statsrådet:
Avser statsrådet att vidta åtgärder för att underlätta för forskare så att de enklare ska kunna söka externa forskningsmedel och för att skapa ett mer likvärdigt system?