av Jörgen Warborn (M)
till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
Djursjukskötarutbildningen startade i Skara i början av 80-talet. Eftersom det examinerades för få, internutbildades djursjukvårdare av branschen samtidigt som de fick arbeta under veterinärs ansvar. Det var en ordning som fungerade mycket bra.
När den nya behörighetslagen kom begränsades möjligheten att internutbilda inom anestesi och analgesi med opiater. Dessutom fick nyanställd icke legitimerad personal inte ge intravenösa injektioner.
Jordbruksverket insåg efter påstötningar från branschen att begränsningarna var för omfattande. Man gav därför en tidsbegränsad möjlighet att genom internutbildning tillåta intravenös injektion av icke legitimerad personal. För att möjliggöra klinikverksamhet under semestermånaderna gjorde man ett permanent undantag för veterinärstudenter efter åk 4 som får arbeta med full behörighet under veterinärs ansvar.
På veterinärsidan har man en stor inströmning till landet av utlandsutbildade veterinärer. Den möjligheten är tyvärr liten gällande djursjukskötare. Sverige är ett av få länder där djursjukskötare är en treårig akademisk utbildning. I andra länder är utbildningen kortare och en yrkesutbildning. Det gör att Jordbruksverket inte kan godkänna dessa utbildningar.
Konsekvenser av den nya lagstiftninge är bland annat följande.
Efter behörighetslagens fulla ikraftträdande 2015 brottas många veterinärföretag med stora bemanningsproblem gällande djursjukskötare. I synnerhet verksamheter med mottagning efter kontorstid på kvällar, nätter och helger har svårt. De djursjukskötare som finns på arbetsplatsen får arbeta fler pass på obekväm arbetstid än tidigare, och när någon blir sjuk, slutar eller är barnledig finns det inga nya djursjukskötare att rekrytera. När belastningen blir för stor för djursjukskötarna väljer många att börja på dagkliniker.
En del verksamheter med öppet under kvällar, nätter och helger har fått stänga ned tidvis på grund av bemanningsproblem. Veterinärhögskolan stängde sin kvälls- och nattverksamhet under semestermånaderna 2015, varvid ingen akutsjukvård för smådjur och hästar kunde erbjudas där. I förlängningen är bristen på examinerade djursjukvårdare ett hot inte bara mot djurskyddet utan även för överlevnadsförmågan för befintliga anläggningar och de arbetsplatser som finns där.
Behörighetslagen har ett gott syfte men har lett till ett stort djurskydds- och arbetsmiljöproblem.
Det går inte att vänta på att det blir fler utbildningsplatser, för problemet finns här och nu och måste lösas snarast. Annars riskerar fler djursjukhus med öppettider utöver kontorstid att få stänga, vilket är ett reellt hot mot djurskyddet.
En möjlighet är att branschen får möjlighet att internutbilda sina djurvårdare igen, i enlighet med de regler som gällde tidigare.
I många företag arbetar i dag djursjukvårdare, som inte fick eller kunde ta legitimation fram till 2015, med anestesi och analgesi. Dessa kompetenta medarbetare måste få möjlighet att arbeta fullt ut under veterinärs ansvar. Det måste finnas en möjlighet att förlänga övergångsperioden för dem som redan är erfarna djursjukvårdare så att de kan genomföra kompletterande utbildning för att ta examen, utan att behöva genomföra en komplett treårig utbildning.
Svensk djursjukvård håller hög klass och har resurser och kunskap att utbilda sin personal så att patienterna kan vårdas på rätt sätt utan att djurskyddet åsidosätts.
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att skapa förutsättningar för att upprätthålla djurskyddet?