av Birgitta Ohlsson (L)
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
Kvinnors reproduktiva rättigheter har länge behandlats som en separat fråga men är i själva verket en fråga om mänskliga rättigheter som påverkar halva världens befolkning. Artikel 3 i FN-stadgan klargör tydligt att ”var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet”. Brist på sexuella och reproduktiva rättigheter kränker de mänskliga rättigheterna och innebär att en överväldigande del av världen inte lever i full frihet. År 2016 måste vi behandla sexuella rättigheter precis som andra mänskliga rättigheter och ha dem högst på agendan.
Zikavirusets alarmerande spridning i Latinamerika har fått stora följdeffekter, till stora delar på grund av den allvarliga situationen för kvinnors reproduktiva och sexuella hälsa i regionen. WHO har rekommenderat gravida kvinnor att inte åka till drabbade områden. Boende uppmanas att avvakta med graviditet och att använda metoder för säkert sex för att undvika sexuell spridning av viruset. WHO poängterar också att metoder för detta måste tillgängliggöras.
Den bristande tillgången till metoder för att säkerställa reproduktiva rättigheter är alarmerande i många länder i Latinamerika, både rent fysiskt och kulturellt. Tillgång till abort går från helt obefintlig, även när moderns liv är i fara, till en viss tillgång vid risk för moderns liv eller fosterskador – Uruguay står ut med fri aborträtt till vecka 12. Även i de länder där man vid speciella omständigheter enligt lag har rätt till abort finns det problem med att få tillgång till sjukvården.
FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter Zeid Ra’ad Al Hussein uppmanade i februari de drabbade länderna att ändra sin lagstiftning för att tillgängliggöra abort. Han poängterade dessutom att det i en region med utbrett sexuellt våld mot kvinnor inte går att ignorera att kvinnor och flickor till stor del inte själva har kontrollen. Högkommissarien påpekade att det därför inte går att enbart rikta råd till kvinnor och flickor om graviditet, utan i stället att omfattande förändringar behöver genomföras för att upprätthålla de mänskliga rättigheterna.
Regeringen bedriver en feministisk utrikespolitik där reproduktiva och sexuella rättigheter givetvis bör vara en hörnsten. Med anledning av zikakrisen vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström:
På vilket sätt har utrikesministern agerat globalt och via EU-kretsen för att säkra att också kvinnor i Latinamerika får rätt till fri abort och tillgång till säkra preventivmedel?