av Mikael Eskilandersson (SD)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Fram till 2006 års ändring av föräldrabalken så fanns en norm att döma till delad vårdnad om inga hinder för detta förelåg. Denna togs bort och i stället skrevs ett stycke om föräldrarnas samarbetsförmåga in i den nya lagen. Det är något som visat sig kunna påverka föräldrars inställning till att samarbeta med den andra föräldern på ett negativt sätt. Sverigedemokraterna anser att vårdnaden i normalfallet bör vara delad mellan föräldrarna, och först om någon av vårdnadshavarna påvisas som olämplig bör enskild vårdnad komma i fråga. Detta är en jämställdhetsfråga där mannen ofta missgynnas gentemot kvinnan, sett ur ett statistiskt perspektiv. Regeringen har dock snarare ansett mannen och pappan som överflödig i ett barns liv, och de nya förslag där ensamma mammor ges rätt att inseminera utan att ha någon partner är ännu ett steg bort från ett jämställt samhälle på alla plan. Det är vår tro att jämställdhet mellan könen måste byggas från grunden och utgå från lika rättigheter mellan könen. En självklar början borde då vara att ge barnet samma rättigheter till både sin mamma och sin pappa direkt vid födseln, åtminstone där faderskapet är fastställt.
Socialdemokraterna har i opposition själva ifrågasatt ordningen att inte könen behandlas på samma sätt. Dock verkar man efter regeringsbildningen ha bytt åsikt och motsätter sig nu att ge delad vårdnad från födseln.
Varför motsätter sig regeringen att införa gemensam vårdnad som norm?
Avser ministern att på annat sätt värna ett litet barns rätt till båda sina föräldrar?