av Jens Holm (V)
till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
Den största delen av Sveriges yta är täckt av skog och den största delen av den skogen brukas. I skogsvårdslagen slås det fast att det ska tas lika stor hänsyn till miljön som till produktionsintressen. Det har länge funnits ett ensidigt överslag mot produktionsintressena. I Sverige är det exempelvis långt mindre än 1 procent av alla slutavverkningar som behäftas med någon form av krav på hänsyn till miljön eller av sociala skäl. Kalhyggen är norm i svensk skogsskötsel och de som berörs av avverkningar har sällan möjlighet att utöva inflytande över en slutavverkning.
Det var därför glädjande att regeringen i mars i år tillsatte en utredning om hur miljöhänsynen i skogsvårdslagstiftningen ska kunna öka. I regeringens pressmeddelande kunde man läsa följande: ”Regeringens förväntan är att utredningens förslag ska leda till förbättrad miljöhänsyn i skogen.” (18/11-15). I utredningsdirektivet fanns också med uppdrag om hur allmänhetens deltagande i skogsbruket ska kunna öka liksom vilken slags sanktioner som kan behövas vid brott mot skogsvårdslagstiftningen. Men i anslutning till politikerveckan i Almedalen i somras beslutade landsbygdsminister Sven-Erik Bucht helt oväntat att entlediga utredaren Charlotta Riberdahl.
Någon ny utredare har därefter inte tillsatts av regeringen. Enligt uppgift ska utredningen fortfarande vara färdig till den 31 mars 2017 (vilket i sig är en förlängning från det ursprungliga förslaget den 31 december 2016). Dessutom har landsbygdsministern uttalat att arealmål för att skydda skog är ”mindre bra” och att man i stället för att skydda mer skog ska kunna förlita sig på ”ny teknik” (TT 31/8). Det här går helt stick i stäv med riksdagens egna arealbaserade mål för skydd av skog samt kraftiga tillskott i budgeten för att skydda mer skog och annan värdefull mark.
Med anledning ovanstående har jag ett antal frågor till statsrådet Sven-Erik Bucht: