av Fredrik Schulte (M)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Inför valet 2014 lovade Magdalena Andersson att inte höja skatten för vanligt folk som arbetar. Kort därefter presenterade hon en budget med förslag på skattehöjningar som berörde mer än 1 miljon inkomsttagare. Inför kommande budgetprocess är det nu dags igen i form av höjningar av den statliga inkomstskatten.
Utöver att detta är ytterligare ett vallöftessvek från finansministern kommer förslagen att innebära negativa samhällsekonomiska effekter. För detta finns det finns mycket tydligt vetenskapligt stöd. Höjda marginalskatter leder till att människor som drabbas jobbar färre timmar (eller inte jobbar alls i de fall de drabbar låginkomsttagare) och att färre väljer att utbilda sig och satsa på sin karriär. Sverige har i dag världens högsta marginalskatt, 60 procent, vilket innebär att den som drabbas bara får behålla 400 kronor av varje extra tusenlapp man tjänar. Vad är poängen för läkaren eller sjuksystern att ta ett extra jourpass när man inte ens får behålla hälften av ersättningen? Inte minst har Sverige dessutom en mycket låg brytpunkt för när man drabbas av statlig inkomstskatt på 20 extra procentenheter. Enligt en av landets mest välrenommerade ekonomer, Lennart Flood, är det dessutom tveksamt om regeringens höjningar av den statliga inkomstskatten ens kommer att leda till ökade skatteintäkter. Även regeringens egna uppskattningar av hur mycket skatteintäkterna kommer att öka är mycket modesta.
Regeringen försöker bildsätta att nämnda skattehöjningar bara drabbar redan välbeställda. De förslag som regeringen nu presenterat kommer dock att drabba nästan en tredjedel av alla som arbetar, mer än 1,3 miljoner inkomsttagare. Menar finansministern att en tredjedel av alla arbetstagare är höginkomsttagare? Enligt beräkningar från Svenskt Näringsliv kommer följande andel av olika yrkesgrupper att drabbas av höjningen:
Regeringens förslag kommer att slå mot landets ekonomi och konkurrenskraft samt mot de många samhällsbärare som jobbar hårt och sliter för att bekosta Sveriges välfärd.
Frågan är varför finansministern bryter mot sitt vallöfte om att inte höja skatten för vanligt folk.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga finansministern: