av Fredrik Schulte (M)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Det påstås att den tidigare socialdemokratiske statsministern Göran Persson i förhandling inför statsbudgeten för 2004 gav Vänsterpartiet valet att välja vilken av arvs- och gåvoskatten eller förmögenhetsskatten som skulle avvecklas. Resultatet blev den förstnämnda. Motivet var att Persson visste att båda skatterna var skadliga för ekonomin och drabbade människor på ett godtyckligt sätt. Efter maktskiftet 2006 avvecklades sedan förmögenhetsskatten utan nämnvärt högljudda protester från Socialdemokraterna.
Socialdemokraterna har sedan slutet av 80-talet och fram till nyligen återkommande gjort eller ställt sig bakom viktiga ekonomisk-politiska reformer som förbättrat ekonomins funktionssätt. Sedan några år tillbaka har detta dock ändrats. Denna regering har enbart höjt skatterna och dessutom gjort det på ett sätt som en nära nog samlad ekonomkår ifrågasätter som ineffektivt. Inför budgetsamtalen i år kräver Vänsterpartiet, enligt uppgifter från medierna, att förmögenhetsskatten ska återinföras.
En förmögenhetsskatt gör att människor och kapital lämnar landet. Den leder också oundvikligen till en omfattande godtycklighet i hur den slår. Drabbar den för rika individer och familjer skulle nämligen åtskilliga företag fly landet på ett sätt som allvarligt skulle skada svensk ekonomi och välfärd. Därför måste en skatt på förmögenhetsvärden utformas så att den endast drabbar dem med mindre förmögenheter medan de verkligt rika kommer undan. Detta innebär en stor orättvisa som är moraliskt mycket svår att försvara, utöver det omoraliska i att dubbelbeskatta människors egendom (vilket förmögenhetsskatten innebär). Den medför också att färre människor som skapat sig en mindre förmögenhet kan investera i släktingar eller vänners nya företagsidéer, vilket bromsar upp nyföretagandet.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga finansministern: