av Rickard Nordin (C)
till Statsrådet Aida Hadzialic (S)
Det går inte att starta idrottsgymnasier på vilken grund som helst i Sverige i dag. Det är i grunden rimligt, men det finns samtidigt en hel del problem med det förfaringssätt som finns.
Beslut om var idrottsutbildning vid riksidrottsförbund får anordnas och hur många platser de får omfatta fattas av Skolverket. Beslutet fattas efter förslag från Riksidrottsförbundet. Alla ansökningar om att anordna idrottsutbildning vid riksidrottsgymnasium granskas av Riksidrottsförbundet. Det är endast idrotter som är representerade bland de specialidrottsförbund som ingår i Riksidrottsförbundet som är aktuella i sammanhanget. Det går också att starta en nationellt godkänd idrottsutbildning och av 5 kap. 27 § gymnasieförordningen framgår att en utbildning där ämnet specialidrott ingår får godkännas som en nationell idrottsutbildning om den har en tydlig elitidrottskaraktär och ett etablerat samarbete med ett specialidrottsförbund som är relevant för utbildningen.
Det är därför helt omöjligt att starta en utbildning på gymnasienivå utan att Riksidrottsförbundet samtycker, eller åtminstone tycker att sporten är accepterad. Hur Sveriges utbildningssystem ser ut beror alltså på en fristående organisations vilja.
Det är naturligt för en sådan organisation att vilja begränsa antalet sporter som får chansen att ansöka om att bli medlemmar och det finns därför tydliga kriterier om förbund på olika nivåer med mera som måste uppfyllas. Speciellt nya former av organiserad sport har svårt att uppfylla detta. E-sporten är ett tydligt exempel, där det inte är relevant att tala om geografiska indelningar och lokala förbund.
Det blir därför – på grund av gamla stelbenta regler, som upprätthålls av en utomstående aktör – omöjligt att starta e-sportutbildningar annat än som utökad kurs på gymnasienivå. Det finns redan nu ett antal skolor som gjort just så – alltså använder möjligheten till utökade kurser för att kunna ha e-sportsinriktning – men det är rimligt att e-sporten ges samma förutsättningar som annan sport för att kunna leva och verka inom utbildningsväsendet. E-sport är en stadigt växande folkrörelse med hundratusentals utövare, där möjligheterna att livnära sig på sin sport är betydligt större än i många andra sporter som finns som medlemmar i Riksidrottsförbundet. Att ett medlemskap där ska hindra utbildningar från att startas hämmar inte bara e-sporten utan cementerar också gamla invanda föreställningar om vad som är accepterat och inte.
Min fråga till statsrådet Aida Hadzialic blir därför:
Vad kommer statsrådet att göra för att ge e-sporten samma förutsättningar som andra sporter att kunna starta utbildningar på gymnasienivå?