av Allan Widman (L)
till Försvarsminister Peter Hultqvist (S)
År 2012 ingick Försvarsmakten och Officersförbundet ett nytt avtal gällande insatslön vid nationella insatser. Avtalet ger myndigheten rätt att beordra såväl soldater som officerare till tjänstgöring i sådan insats i upp till sexton dagar. Daglönen vid en sådan insats är väsentligt lägre än den ordinarie lönen, trots att många sådana insatser sker under helger. Någon kompensationsledighet utgår heller inte för insatsen.
År 2008 beordrades en handfull insatsdygn. 2015 uppgick antalet insatsdygn till närmare 15 000. Även långt i förväg planerade övningar beordras nu som insatstjänstgöring.
Löner och arbetsvillkor är primärt en angelägenhet för parterna. Efter att Försvarsmakten valt att i allt större utsträckning beordra insatser med denna väsentligt lägre lön ryktas det om att personal som befinner sig på ledighet blivit allt svårare att få tag på, till exempel när det gäller insatser till stöd för samhället.
Om det exempelvis är så att flygförare till Försvarsmaktens helikoptrar inte går att nå vid en större skogsbrand eller ett fartygshaveri riskerar problematiken att få allvarliga skadeverkningar. Omfattande brister i vår samlade krisberedskap torde också kunna betraktas som samhällsfarliga.
Vilka åtgärder är försvarsministern beredd vidta för att Försvarsmaktens beredskap vid insatser till stöd för samhället och vid skydd mot olyckor ska vara fullgod?