av Jenny Petersson (M)
till Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S)
Ett arbete, någonting att sysselsätta sig med om dagarna, är ett av de bästa sätten att skapa delaktighet i det samhälle man lever i. För de som av olika orsaker stått utan sysselsättning under en längre tid blir det ofta ännu viktigare att få stöd, hjälp och konkreta möjligheter till arbetstillfällen och kontaktskapande sysselsättning. Exakt hur samhället bäst kan hjälpa dessa individer tillbaka in på arbetsmarknaden går att diskutera, men säkert är i varje fall att förtidspensioneringar, passiviserande arbetsmarknadsåtgärder, höga skatter och kravlösa bidrag inte är rätt väg att gå.
Regeringen avser nu att avskaffa sysselsättningsfasen, den så kallade fas 3. Om syftet med avskaffandet vore att utveckla arbetet med att få människor tillbaka in i arbetslivet skulle jag inte ha några synpunkter. Men att som nu avskaffa en insats riktad till dem som är i stort behov av stöd och helt enkelt ge upp om dem, det är oacceptabelt.
Bara i Halland deltog i april detta år 746 personer i denna sysselsättningsfas. Det är av största vikt att vi från politikens håll gör vårt bästa för att dessa och övriga människor som motvilligt står utan arbete kan erhålla en meningsfull sysselsättning. Sysselsättningsfasen ger en kontaktyta med samhället och en plattform att arbeta vidare från, vilket får anses vara långt mycket bättre än ingenting alls.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson:
Hur avser arbetsmarknads- och etableringsministern att säkerställa att de som för närvarande är inskrivna i sysselsättningsfasen inte faller mellan stolarna när nämnda fas avskaffas?
Vad avser arbetsmarknads- och etableringsministern att vidta för åtgärder för att få de människor som för närvarande deltar i sysselsättningsfasen i arbete?