av Erik Andersson (M)
till Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S)
Socialdemokraterna utlovade 32 000 traineetjänster och 20 000 extratjänster i valrörelsen. Trots att vi snart är halvvägs in i mandatperioden finns i dagsläget bara lite drygt 100 traineetjänster och strax över 400 extratjänster. Det visar på svårigheten för politiker att skapa jobb. Jobben skapas inte genom att politiker kommenderar fram dem, utan framför allt genom att företag växer och anställer.
Politikens roll är att underlätta för jobben att växa fram.
Dessvärre väntas sysselsättningsgraden vända ned 2017. Behovet av reformer är påtagligt. Oroväckande nog bedömer både Konjunkturinstitutet och Finanspolitiska rådet att regeringens åtgärder i stället förstärker problemen.
Trots detta fortsätter regeringen på den inslagna vägen och ställer ut ytterligare jobblöften, denna gång 5 000 beredskapsjobb inom den statliga sektorn. Dessa beredskapsjobb är utformade som extratjänster, och skillnaden består huvudsakligen i att de riktar sig till den statliga sektorn i stället för den kommunala sektorn, och att åtgärden döps om.
Mot den bakgrunden vill jag fråga arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson:
Vilka slutsatser har arbetsmarknads- och etableringsministern dragit av att traineetjänster och extratjänster inte fallit så väl ut?
Finns det, enligt arbetsmarknads- och etableringsministern, någon annan skillnad mellan extratjänsterna och beredskapsjobben som kan bidra till att de senare kan fungera bättre?