av Jonas Jacobsson Gjörtler (M)
till Miljöminister Karolina Skog (MP)
Ett stort problem för det svenska jordbruket är att konkurrensförutsättningarna i många fall är sämre i Sverige än i andra länder. Det handlar delvis om pålagor vi i Sverige har ålagt jordbruket genom olika typer av särkrav, vilket är olyckligt i sig. Men ett stort problem är också så kallad ”gold-plating”, när myndigheter medvetet väljer att göra snävare tolkningar av EU-reglerna än vad man behöver göra – och betydligt snävare än vad andra länder gör.
Det finns exempelvis åtskilliga fall där Kemikalieinspektionen inte tillåter växtskyddsmedel som andra länder i EU har godkänt eller gett dispens för. Det blir en orimlig ordning när svenska bönder förbjuds att använda preparat som används i våra grannländer. Det leder till att svenskt lantbruk slås ut och att jordbruksprodukterna i stället importeras från länder utan våra tuffa krav. Det är inte bra för svenskt jordbruk, och det är heller inte bra för miljön, eftersom miljöproblemet bara flyttas till ett annat land. Miljöfrågor måste lösas gemensamt på en gemensam marknad; det går inte att lägga hela den bördan på svenska bönder.
Jag är medveten om att miljöministern inte får lov att lägga sig i enskilda myndighetsbeslut, och det är heller inte min avsikt med denna interpellation. Men på ett övergripande plan skulle jag gärna vilja veta hur miljöministern ser på den här problematiken.
I mina ögon är det svårt att tolka den uppkomna situationen på annat sätt än att Kemikalieinspektionen inte på ett tillfredsställande sätt sköter sitt uppdrag.
I myndighetens instruktion (från 2009) står att den ska ”informera, stödja och samverka med företag, myndigheter och andra berörda”. Sedan 2011 finns dessutom ett särskilt växtskyddsråd för att underlätta dialog i dessa frågor.
Trots detta får jag återkommande, och från olika håll, höra att KemI inte är intresserade av att föra någon konstruktiv dialog i syfte att hitta fungerande lösningar. Det gäller inte bara växtskyddsmedel; nyligen fick jag samma signal från tillverkningsindustrin.
Så här kan vi inte ha det. Regeringen måste nu komma ut på banan och agera. Om myndigheten uppfattar otydlighet i sitt uppdrag måste regeringen vara tydlig med vad som gäller. Jag förutsätter att Sveriges nya miljöminister omedelbart tar tag i frågan.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga miljöminister Karolina Skog:
– Är miljöministern och regeringen beredda att ge Kemikalieinspektionen i uppdrag att bättre och i ökad omfattning tillämpa systemet med ömsesidigt erkännande med andra EU-länder, samverka med berörda myndigheter och företag samt beakta konsekvenser och göra helhetsbedömningar av hur bäst nytta uppnås på lång sikt?
– Har miljöministern för avsikt att utvärdera hur Kemikalieinspektionen lever upp till sin instruktion i 4 § 4 i förordning 2009:947?
– Är miljöministern, om inget av ovanstående fungerar, beredd att verka för att ansvaret för att tillämpa växtskyddsförordningen flyttas till någon annan, mer lämplig myndighet, såsom Jordbruksverket?