av Gunilla Nordgren (M)
till Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)
Under hösten 2015 sökte väldigt många människor asyl i Sverige, och för närvarande bor många i Migrationsverkets boenden i väntan på att få sin asylansökan prövad. De som får bifall på sin ansökan kommer därefter att anvisas ut till kommunerna.
Många ensamkommande barn och unga bor i familjehem, HVB-hem med mera. När de fått uppehållstillstånd och fyller 19 år har den kommun som de bor i en skyldighet att anordna bostad.
Det byggs nu många paviljonger med mera för att ordna boende. Men att bygga så många små lägenheter avsedda för ensamhushåll blir väldigt dyrt, och dessutom finns det en risk att efterfrågan på just så små lägenheter minskar igen på lite längre sikt.
Det finns i dag inte tillräckligt många små lägenheter i det nuvarande bostadsbeståndet i förhållande till det aktuella behovet.
Ett sätt att ordna bostad skulle kunna vara att till exempel två ensamstående personer delar på en lägenhet, till exempel en trerumslägenhet där man delar vardagsrum med mera.
Men tillämpningen av reglerna för bostadsbidrag för unga under 29 år medger inte detta, enligt uppgift från Försäkringskassan. Detta innebär att om kommunerna – ofta via sina kommunala fastighetsbolag – ska klara sitt bostadsförsörjningsansvar måste man erbjuda korridorboenden och/eller bygga ett stort antal enrummare. Om inte bostadsbidrag kan utgå blir personen hänvisad till försörjningsbidrag.
Detta medför följande:
1. Att personer som delar lägenhet tvingas begära försörjningsbidrag i stället för att få bostadsbidrag.
2. Bostadsbidrag är ett bidrag som utgår från staten (via Försäkringskassan), och försörjningsbidrag är något som bekostas via de kommunala budgeten, vliket gör att det blir en förskjutning av kostnadsbärare.
3. Kommunernas bostadsförsörjningsansvar försvåras om man är hänvisad till att erbjuda så stor andel små lägenheter. Man blir i högre grad hänvisad till paviljonger/korridorboenden med mera.
Mina frågor till socialförsäkringsministern är följande:
Är ministern beredd att verka för att tillämpningen av reglerna för bostadsbidrag snarast ses över och anpassas till de situationer som råder i många kommuner i dag?
Hur ser ministern på det faktum att om bostadsbidrag på grund av dagens tillämpning av reglerna inte kan utgå i dessa fall och att det då i stället behöver utbetalas försörjningsstöd så innebär detta en förskjutning av kostnader från staten till kommunerna?