Interpellation 2015/16:67 Bärgning och bogsering av långa ekipage

av Lotta Finstorp (M)

till Statsrådet Anna Johansson (S)

 

Enligt trafikförordningen är det i dag inte möjligt att på laglig väg bärga/bogsera ett fordon eller fordonståg som är längre än 25,5 meter – en längdbegränsning som innebär stora utmaningar för såväl kollektivtrafik som för transportsektorn.

Många passagerarbussar – ledade som oledade – är i dagsläget för långa för att rymmas innanför dagens längdbegränsning för bärgning/bogsering. Även längden på många lastbilar (trailers och/eller släp) överstiger också den tillåtna längden för bärgning/bogsering, och situationen kompliceras ytterligare av att en del lastbilar inte är delbara.

För att bärgning/bogsering av dessa långa fordon ska kunna genomföras behöver Polismyndigheten utfärda särskild dispens samt finnas på plats vilket innebär långa väntetider om bärgningsföretagen inte ska bryta mot lagen.

Liknande problem finns även för delbara lastbilar, men där innebär dessutom själva delningsmomentet en risk då en del av ekipaget behöver lämnas kvar på plats under tiden som bärgning/bogsering sker samtidigt som konstruktionen av stödben på vissa trailrar endast får användas då trailern är olastad.

Utvecklingen i samhället går mot att skapa fler möjligheter för människor att åka kollektivt. Det behövs för att minska den klimatbelastning som ökad biltrafik innebär samtidigt som vi ökar framkomligheten för varor och tjänster på vägarna. Detta är särskilt viktigt i våra snabbt växande storstadsregioner.

Ett vanligt inslag i kollektivtrafikutbudet i dag är enledade bussar, men även tvåledade bussar, så kallade superlånga bussar, förekommer på en del håll. Om ett fordonshaveri inträffar för såväl en- som tvåledade bussar så leder det till att längden på fordonståget överstiger 25,5 meter, och därför, sett till gällande regelverk, behöver man ett föreläggande om dispens. Med rådande trafiksituation skulle ett sådant stillastående fordon kunna leda till stora trafikstörningar och förseningar för övrig trafik, något som är kostsamt för såväl enskilda resenärer som för samhället i stort.

Lagstiftningen har inte följt med i den snabba teknikutveckling som sker på transportsidan, såväl inom kollektivtrafiken som på transportsidan, och vi behöver ett regelverk som främjar utveckling av nya smarta transporter snarare än tvärtom.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Anna Johansson: