Interpellation 2015/16:665 Regeringens hantering av överskottsmålet

av Fredrik Schulte (M)

till Finansminister Magdalena Andersson (S)

 

Efter nästan sju år av svag internationell efterfrågan och recession i stora delar av världsekonomin ser läget nu äntligen ut att ljusna. Då det under samma tidsperiod funnits en bred politisk enighet kring att genomföra omfattande offentliga stimulanser av ekonomin finns nu ett påtagligt behov av att återföra statens finanser till balans och överskott. Detta för att i framtiden kunna möta nästa lågkonjunktur utan att kraftigt öka statsskulden. Inte minst är det viktigt mot bakgrund av att vi nu går in i en högkonjunktur med minusränta och att vi följaktligen inte kommer att kunna räkna med draghjälp från penningpolitiken när konjunkturomslaget väl sker.

I stället för att nu föra en mer återhållsam, försiktig och ansvarsfull linje väljer regeringen och finansministern det motsatta, vilket fått omfattande kritik från bland annat oberoende Finanspolitiska rådet. Som försvar anför finansministern att hon ärvt stora underskott och att flyktingkrisen ansträngt offentliga finanser. Detta är inte gångbara argument. Även om regeringen ärvt stora underskott – vilket den inte har; Sverige hade Europas starkaste offentliga finanser vid regeringsskiftet 2014 – innebär det enbart att ännu större ansträngningar krävs. Framför allt faller ministerns argument platt mot bakgrund av att Alliansen med samma förutsättningar som regeringen i sina oppositionsbudgetar förmår att återföra offentliga finanser till överskott år 2020, före regeringen. Att regeringen inte gör detta är alltså enbart en fråga om budgetpolitisk lättja.

Mot bakgrund av att Alliansen förmår att föreslå prioriteringar som återför Sverige till överskott 2020, vore det inte mer uppriktigt av finansministern att erkänna att hon helt enkelt inte värderar att bygga upp överskott under högkonjunktur?

Mot bakgrund av detta vill jag fråga finansministern:

 

1. Varför följer inte finansministern överskottsmålet?

2. Ser finansministern skäl att ompröva sin nuvarande position i fråga om tillståndet i de offentliga finanserna med anledning av Finanspolitiska rådets kritik?