av Cecilie Tenfjord-Toftby (M)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Finansministern uttalade sig i en längre intervju i tidningen Arbetet (den 11 maj 2016) om sitt arbete. Bland annat får finansministern frågan om det på sikt kan bli svårt att behålla välfärdsstaten, på vilken finansministern citeras med svaret ”Det handlar helt och hållet om hur vi lyckas hitta finansiering. A och O är att vi har en hög sysselsättningsgrad och ett högt antal arbetade timmar i ekonomin.”
Av finansministerns svar leds vi att tro att finansministern arbetar för fler arbetade timmar i ekonomin och önskar motverka reformer som leder till färre arbetade timmar i ekonomin.
Samtidigt tillgodoräknar finansministern statens ekonomi med 2,7 miljarder kronor för den höjning av marginalskatten som nu genomförs, såsom om högre marginalskatt inte påverkar antalet arbetade timmar – tvärtemot vad flera ledande ekonomiska experter hävdar. Tankesmedjan Timbro har publicerat uppskattningar om att skatteintäkterna i stället förväntas minska av regeringens förda politik. Enligt dem kommer höjningen av marginalskatten för 400 000 svenskar, som regeringens budget innehåller, att leda till ett intäktsbortfall på mellan 2 och 4 miljarder kronor genom just beteendeförändringar på arbetsmarknaden.
Mångårig ekonomisk forskning visar hur höga skatter på arbete på sikt medför samhällsekonomiska förluster. Men när regeringen räknat med 2,7 miljarder kronor i ökade intäkter från jobbskatteavdragets avtrappning bortser man från effekter som minskat intresse för högre studier, färre arbetade timmar eller minskat arbetskraftsdeltagande.
I Timbrosrapport Skatteintäkten som blev en förlust beskrivs därför regeringens marginalskattehöjning som en minusaffär för de svenska skatteintäkterna.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:
Hur går den övergripande målsättningen om fler arbetade timmar i Sverige ihop med regeringens höjning av marginalskatten för 400 000 arbetande svenskar?