av Hans Wallmark (M)
till Försvarsminister Peter Hultqvist (S)
Den 8-9 juli i år kommer Nato att hålla sitt nästa toppmöte. Mötet blir en viktig avstämning bland annat när det gäller försvaret av östra Europa. Toppmötet i Wales 2014 innebar att Nato påbörjade en förstärkning av försvaret i de Natostater som ligger närmast Ryssland som ett resultat av den ryska aggressionen mot Ukraina. I Wales antog Nato The Readiness Action Plan (RAP) för att möta de nya hoten.
Planen innebär både direkta åtgärder som ökad övningsverksamhet och större närvaro, men även att Nato skapade nya strukturer som till exempel nya högkvarter på åtta platser och bildandet av en ny särskild spjutspetsstyrka (VJTF) för snabb krishantering. Sedan toppmötet i Wales 2014 har säkerhetsmiljön fortsatt att försämras. Nato kommer därför i Warszawa i år att få ta ställning till hur man fortsatt ska förhålla sig både till hotet från Ryssland, men även hur oroligheterna i Mellanöstern och Nordafrika ska hanteras.
Samtidigt som USA bidrar till att stärka försvaret av östra Europa har det från USA:s sida kommit signaler vilkas innebörd är att man anser att de europeiska länderna bör ta ett större ansvar för sin säkerhet.
För svensk del innebar det förra toppmötet i Wales att Sverige som partnerland blev en del av det fördjupade samarbetet Enhanced Opportunities Program (EOP) med Nato. Detta var en bra signal att Nato värderar Sverige som partner och gör att vi kan förstärka relationen med Nato.
Det är dock viktigt att notera att i slutändan kan ett land som bara är partner till Nato, som Sverige, och inte fullvärdig medlem inte räkna med att få hjälp av Nato i händelse av kris. Denna skillnad mellan medlemskap och partnerskap är också något som Nato självt har betonat alltmer sedan Rysslands annektering av Krim 2014.
Tomas Bertelman pekade i sin utredning om Sveriges försvarssamarbeten just på paradoxen som finns inbyggd i regeringens säkerhetspolitik. Nämligen att Sverige samarbetar allt tätare med Nato och förknippas i omvärldens ögon med Nato. Detta samtidigt som vi inte är fullvärdiga medlemmar och inte får del av Natos ömsesidiga säkerhetsgarantier. I den finska Natoutredningen som nyligen presenterades lyfts samma motsägelse fram.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga försvarsminister Peter Hultqvist följande: